Fredag imorgon igen, härligt!
Wow! Jag kollade in min läsarstatistik och jag har över 50 stycken unika läsare varje dag på min blogg, kul! Igår visades min blogg över 100 gånger. Men vart är alla kommentarer då? Eller läser ni bara för att snoka? Haha ;)
Nu sitter jag och "Smeckis" (Meja) i soffan och äter vindruvor framför tv:n. Nu får det nog räcka med vindruvor för hon lade av en riktig rökare för en stund sedan, blää!
Angående förra inlägget om djurprataren så tänkte jag att jag skulle säga min åsikt om vad jag tyckte stämde och inte.
"Det allra första som dyker upp är bilder tillsammans med känslan av att det är så himla kul att vara ute. Hon visar hur hon springer, lite som en jojjo, fram och tillbaka och studsar och det är bara så kul!
Hon känns inte så gammal. Som att hon nyss blivit vuxen, men hon har ändå så mycket lek, bus och upptåg i kroppen. Hon är liten och pigg och har en energisk utstrålning. Inga utmaningar är för stora för henne."
Att ut och gå i skogen där Meja kan springa fritt är bland det bästa hon vet! Hon har full sjå med att lukta och kissa överallt och tar gärna en repa ut i riset bredvid grusvägen vi går på. När jag är ute och rider i skogen släntar hon inte efter en meter när jag galopperar. Antingen ligger hon hack i häl eller framför. Att den lilla kroppen har så mycket vilja och energi! Jag tror hon hade kunnat springa tills hon stupar, för hon märker inte att hon är trött förrens vi kommer hem. Meja har hittills inte haft några problem med kraven jag ställer på henne då vi tränar, och därför tror jag att det ska till mycket innan man knäcker henne. jag har ganska höga krav på både mig själv och henne och blir därför väldigt besviken om det inte går rätt väg. Inga utmaningar är för stora som sagt.
"Får känslan av att hon kan vara blyg och tillbakadragen. Hon hälsar inte på vem som, men när det gäller godis så är det precis som om alla hämningar släpper. Då kan hon göra vad som helst i stort sett men vem som helst.
Hon tycker det är jättekul att tränas och det verkar som om hon är duktig på konster. Hon visar bilder på hur hon blir så uppspelt innan hon kan koncentrera sig och göra vad hon ska, så måste hon bara göra försöka med allt innan. Tex om matte säger "snurra runt", så innan hon kan göra det eller ens uppfatta det matte sagt måste hon bara prova med allt innan. Det är precis som att det är en liten ritual för henne."
Meja väljer vem hon ska hälsa på och varför vet jag inte riktigt. Vissa personer flyger hon på när de kommer innanför dörren och blir helt själaglad! Vissa personer springer hon bara fram till och luktar lite lätt, men de får inte röra henne för då går hon iväg. "Älska mig på avstånd" ungefär. Men somsagt, om de skulle ha godis med sig så hade hon inte bangat en sekund. Skinka och ost är det bästa hon vet!
Meja är grym på konster! Hon kan sitt, sitta fint och "blinka" med tassarna, ruska sig, ligg, rulla runt, give me five, give me ten, spela död och massa andra konstiga onödiga konster.
När vi inte har varit ute och tränat på länge eller om hon en dag är väldigt taggad, är hon så uppe i varv att hon gör allt på en och samma gång och vill bara för mycket. Det är så underbart att se för då vet jag att hon verkligen tycker om det vi gör :)
"Hon avgudar sin matte och husse, men det känns ändå som om matte är lite lite bättre än husse. Eller roligare rättare sagt, för det verkar som om det är matte som håller i det mesta roliga. Hon går på promenad med henne, det gör husse också men jag får känslan av att det händer lite mer på promenaderna med matte. Då kan man busa, göra olika övningar, träna på att balansera och massa. Med husse är man på promenad med. Med matte är man ute på äventyr!"
Haha, jag skrattar varje gång jag läser detta stycket! Meja behöver göra "nummer 2" varje morgon och kväll. Men när Markus är ute med henne så kan han komma in på kvällen och säga att Meja inte gjorde vad hon skulle. Sanningen är den att husse tycker det är pest och pina att gå lilla kvällsrundan med Meja, och vill helst att hon ska pissa och skita på samma ställe fort så han kan gå in igen. Och att ut och gå är typ det värsta husse vet. Inte konstigt att Meja inte får ro, stackarn! Haha. Annars är husse en klar favorit när det gäller allt. Mig pussar hon exempelvis aldrig på nästippen, men när husse kommer hem får han alltid små pussar där, FUSKIGT!
Jag stannar gärna upp emellanåt och tränar "fot", kastar en pinne in i skogen eller hoppar över små "hinder".
"Energierna hos matte och Meja känns väldigt lika och båda är pigga på "galna upptåg".Vet inte om Meja brukar uppträda, eller om det är så att hon skulle tycka att det var kul. Hon känns som en circusapa!
Jag får känslan av att hon är kittlig om tassarna och hon verkar inte riktigt gilla när man tar på dem. Och klippa klorna är ingen höjdare heller. Känns som om hon kan skrika i högan sky då, utan att det egentligen gör ont eller är obehagligt utan mer för att ni ska förstå att hon inte gillar det och för att ni ska tycka synd om henne.
Känns också som om hon har lite problem med tassarna när det är kallt ute. Hon blir öm i dem och försöker hålla upp dem så mycket som det går. Känns som om hon ibland kan få kramp i dem, typ köldkramp. Hon verkar heller inte gilla att det fastnar saker i tassarna. Hon känns väldigt kittlig och nästan håröm om tassarna."
När jag letade valp ville jag att min hund skulle bli lite riv i. Jag vill ha en tuff hund som tål lite då jag är ganska krävande och har svårt för veka hundar. Och herregud, jag fick tio gånger av allt jag önskade mig!! Min hund är den isigaste, envisaste, arrogantaste och hårdaste hund jag någonstin mött! Det har varit mycket att jobba med ända sedan första dagen jag fick hem henne, det vet ju ni som har haft valpar. Tredje dagen som jag hade ägt henne skulle jag klippa klorna på henne. 8 veckor, 600 gram tung och redan så envis och bestämd. Det lilla odjuret högg mig i handen! Ja, det är bara en av alla gångerna hon har visat att det är hon som ska bestämma ;)
Meja skriker gärna högt innan jag ens har nuddat klorn med saxen, så det stämmer bra. När vi är i stallet på vintrarna kan hon springa runt en stund och lukta och greja, men efter någon timme går hon runt mig, pipper och lyfter på tassarna hela tiden. Jag trodde först att hon bara frös allmänt om kroppen när hon gjorde så, men tydligen är det kanske tassarna då. När Meja ligger ner och sover får man inte stryka henne över tassarna. Hon drar undan dem direkt och gillar det inte alls.
"Hon är en hund med stort bekräftelsebehov. Hon vill bli sedd, inte bara bli sedd utan man ska även tala om för henne att man sett henne och gärna berömma henne för att hon är fin/söt. Hon känns lite som en diva. Lite fåfäng och vill gärna visa upp sig.
När hon är ute på promenad så får jag bilder av hur hon trippar fram före matte/husse. Hon har huvudet högt och välburet och hon är stolt! Hon vill synas. Hon är som en liten prinsessa, oskyldig och söta som alla ska titta på."
Eh, ja typ! Hon är störst, bäst och vackrast i alla lägen! Och vet ni, från allra första början skulle Meja heta Elli. Sedan kom min moster på namnet Diva, men jag övervägde namnet Meja tillslut. Divan skulle hon allt heta egentligen...
"Kan inte få fram att hon skulle ha problem med andra hundar eller att hon är skällig och gör sig dum. Skäller hon så känns det som om hon gör det för att hon är glad och uppspelt, men jag kan inte känna att hon skäller eller gör sig dum för att vara dum.
Hon känns väldigt valpig i sin relation till andra hundar. Hon är liten och snäll och vill bara busa och ha kul. Känns nästan lite undergiven, eller inte undergiven på så sätt ändå, för hon lägger sig inte för andra hundar för att hon är rädd utan hon känns valpig, mycket valpbeteende kvar. Jag kan inte känna att hon skulle sätta sig upp mot någon eller vara dum/dominant. Känns inte som om det existerar för henne. Samtidigt har hon skinn på näsan och kan säga ifrån/ "försvara sig" om det skulle behövas."
Hm, här håller jag inte med till fullo. Meja har aldrig råkat i slagsmål eller gjort sig dum mot andra hundar, men däremot är hon väldigt dominant och hittills är det bara en hund hon har lagt sig för. Schäfern i stallet får sig oftast en utskällning när vi kommer, haha! Där emot är hon ganska valpig emot vissa hundar, men busar med de flesta.
"Hon visar en katt och det verkar som om det är en katt hon känner väl. Jag får bilder av hur den stryker sig emot henne och hur hon ibland kan slicka på den och tvätta den. Hon känns väldigt mammig och omhändetagande gentemot katten. Blir dock inte klock på om katten bor hos henne eller om den finns hos någon hon brukar besöka, men det känns som om hon träffar den regelbundet."
Den här katten måste vara mamma chihuahuablandning Tyra. Meja och Tyra träffas ofta och Meja är både mamma och chef över henne. Tyra slickar och fjäskar jämt för Meja. Tyris bor ju hemma hos oss emellanåt också då jag och mamma har vovvarna lite tillsammans, våra stjärnor! :)
"Hon tycker det är jättekul när ni leker med henne. Godis är absolut bäst men det känns som om att leksak i belöning är nästan lika bra det. Hon visar en typ gummiboll i snöre som hon har och som hon ofta leker med. Den både kastar ni och kampar med och hon kan bära runt på den själv. Får känslan av att hon även gillar mjuka luddiga saker och med dem är hon väldigt försiktig med. De har hon bara för att bära runt på och allra helst då hon blir glad eller om det kommer någon hon gillar.
Mattes tofflor/sockar dyker upp. Om det kan vara så att det är något hon gärna bär runt på?"
Hm, godis kommer alltid på första plats om hon får välja mellan det och en leksak. Den där gummibollen i ett snöre har jag försökt att tänka efter, men jag kan inte komma på att jag har en sådan leksak till hemme. Där emot har hon en jeanstrasa, som jag har slått en knut på, som hon gillar att kampa med. Meja gillar mjuka saker men enligt mig är hon inte ett dugg försiktig om dem. Får hon en nalle så torterar hon den så fort hon bara kan, och sedan plockar hon ur stoppet ur dem så det ligger bös överallt i hemmet.
Mina innetofflor gjorda av fårull ligger ibland på sängen och då hoppar hon upp där och burra ner huvudet i dem. Hon gillar att ligga på mina kläder.
"Kan inte känna att hon skulle ha problem av något slag i kroppen/knoppen eller med andra hundar/djur eller människor. Där emot verkar hon inte gilla hundar som händer henne i baken. Hon känner sig förlägen då.
Mat tar hon gärna med och ännu mer av godsaker. Sedan får det gärna vara någit gott i hennes mat och gärna inte tort.
Hon visar hur hon tuggar på ben, men utav en del ben blir hon öm i tänderna av. Om de kanske är lite för hårda för henne?"
På söndag har vi kört med den ökande dosen i två veckor, och jag upplevde redan två dagar efter att hon blev mycket bättre. På två veckor har hon inte haft ett enda anfall (vad vi har sett, men det kan vi inte ha missat eftersom vi alltid har henne med oss nu när hon har varit dålig) och hon har varit mycket piggare och energifylld, skööööönt! Kanske mår hon inte dåligt då, eller?
Meja tycker som sagt inte om när andra hundar lukta henne i baken, förrutom när hon löper. Och det där med godsaker är inte fel någon gång, vare sig det är blandat i maten eller rent ur handen.
Hon får Dentastix-ben några gånger i veckan. Det är typ de enda benen hon äter och de är ganska sega. Kanske att hon blir lite öm av dem...
Så summan av kardemumman så är jag nöjd.
Nu är det hopp i säng som gäller. Jag blir alltid sittandes vid datorn så här sent på kvällarna när jag egentligen bör sova. Imorgon ska jag träna för Anna efter jobbet. Vi ska gympaöva lite över hinder och på lördag kör vi mer hopp. På söndag och måndag blir det bara mjukgörande markarbete för på tisdag drar hoppträningarna igång för Ann. Det ska bli skitkul!
Nattinatt ♥
Nu sitter jag och "Smeckis" (Meja) i soffan och äter vindruvor framför tv:n. Nu får det nog räcka med vindruvor för hon lade av en riktig rökare för en stund sedan, blää!
Angående förra inlägget om djurprataren så tänkte jag att jag skulle säga min åsikt om vad jag tyckte stämde och inte.
"Det allra första som dyker upp är bilder tillsammans med känslan av att det är så himla kul att vara ute. Hon visar hur hon springer, lite som en jojjo, fram och tillbaka och studsar och det är bara så kul!
Hon känns inte så gammal. Som att hon nyss blivit vuxen, men hon har ändå så mycket lek, bus och upptåg i kroppen. Hon är liten och pigg och har en energisk utstrålning. Inga utmaningar är för stora för henne."
Att ut och gå i skogen där Meja kan springa fritt är bland det bästa hon vet! Hon har full sjå med att lukta och kissa överallt och tar gärna en repa ut i riset bredvid grusvägen vi går på. När jag är ute och rider i skogen släntar hon inte efter en meter när jag galopperar. Antingen ligger hon hack i häl eller framför. Att den lilla kroppen har så mycket vilja och energi! Jag tror hon hade kunnat springa tills hon stupar, för hon märker inte att hon är trött förrens vi kommer hem. Meja har hittills inte haft några problem med kraven jag ställer på henne då vi tränar, och därför tror jag att det ska till mycket innan man knäcker henne. jag har ganska höga krav på både mig själv och henne och blir därför väldigt besviken om det inte går rätt väg. Inga utmaningar är för stora som sagt.
"Får känslan av att hon kan vara blyg och tillbakadragen. Hon hälsar inte på vem som, men när det gäller godis så är det precis som om alla hämningar släpper. Då kan hon göra vad som helst i stort sett men vem som helst.
Hon tycker det är jättekul att tränas och det verkar som om hon är duktig på konster. Hon visar bilder på hur hon blir så uppspelt innan hon kan koncentrera sig och göra vad hon ska, så måste hon bara göra försöka med allt innan. Tex om matte säger "snurra runt", så innan hon kan göra det eller ens uppfatta det matte sagt måste hon bara prova med allt innan. Det är precis som att det är en liten ritual för henne."
Meja väljer vem hon ska hälsa på och varför vet jag inte riktigt. Vissa personer flyger hon på när de kommer innanför dörren och blir helt själaglad! Vissa personer springer hon bara fram till och luktar lite lätt, men de får inte röra henne för då går hon iväg. "Älska mig på avstånd" ungefär. Men somsagt, om de skulle ha godis med sig så hade hon inte bangat en sekund. Skinka och ost är det bästa hon vet!
Meja är grym på konster! Hon kan sitt, sitta fint och "blinka" med tassarna, ruska sig, ligg, rulla runt, give me five, give me ten, spela död och massa andra konstiga onödiga konster.
När vi inte har varit ute och tränat på länge eller om hon en dag är väldigt taggad, är hon så uppe i varv att hon gör allt på en och samma gång och vill bara för mycket. Det är så underbart att se för då vet jag att hon verkligen tycker om det vi gör :)
"Hon avgudar sin matte och husse, men det känns ändå som om matte är lite lite bättre än husse. Eller roligare rättare sagt, för det verkar som om det är matte som håller i det mesta roliga. Hon går på promenad med henne, det gör husse också men jag får känslan av att det händer lite mer på promenaderna med matte. Då kan man busa, göra olika övningar, träna på att balansera och massa. Med husse är man på promenad med. Med matte är man ute på äventyr!"
Haha, jag skrattar varje gång jag läser detta stycket! Meja behöver göra "nummer 2" varje morgon och kväll. Men när Markus är ute med henne så kan han komma in på kvällen och säga att Meja inte gjorde vad hon skulle. Sanningen är den att husse tycker det är pest och pina att gå lilla kvällsrundan med Meja, och vill helst att hon ska pissa och skita på samma ställe fort så han kan gå in igen. Och att ut och gå är typ det värsta husse vet. Inte konstigt att Meja inte får ro, stackarn! Haha. Annars är husse en klar favorit när det gäller allt. Mig pussar hon exempelvis aldrig på nästippen, men när husse kommer hem får han alltid små pussar där, FUSKIGT!
Jag stannar gärna upp emellanåt och tränar "fot", kastar en pinne in i skogen eller hoppar över små "hinder".
"Energierna hos matte och Meja känns väldigt lika och båda är pigga på "galna upptåg".Vet inte om Meja brukar uppträda, eller om det är så att hon skulle tycka att det var kul. Hon känns som en circusapa!
Jag får känslan av att hon är kittlig om tassarna och hon verkar inte riktigt gilla när man tar på dem. Och klippa klorna är ingen höjdare heller. Känns som om hon kan skrika i högan sky då, utan att det egentligen gör ont eller är obehagligt utan mer för att ni ska förstå att hon inte gillar det och för att ni ska tycka synd om henne.
Känns också som om hon har lite problem med tassarna när det är kallt ute. Hon blir öm i dem och försöker hålla upp dem så mycket som det går. Känns som om hon ibland kan få kramp i dem, typ köldkramp. Hon verkar heller inte gilla att det fastnar saker i tassarna. Hon känns väldigt kittlig och nästan håröm om tassarna."
När jag letade valp ville jag att min hund skulle bli lite riv i. Jag vill ha en tuff hund som tål lite då jag är ganska krävande och har svårt för veka hundar. Och herregud, jag fick tio gånger av allt jag önskade mig!! Min hund är den isigaste, envisaste, arrogantaste och hårdaste hund jag någonstin mött! Det har varit mycket att jobba med ända sedan första dagen jag fick hem henne, det vet ju ni som har haft valpar. Tredje dagen som jag hade ägt henne skulle jag klippa klorna på henne. 8 veckor, 600 gram tung och redan så envis och bestämd. Det lilla odjuret högg mig i handen! Ja, det är bara en av alla gångerna hon har visat att det är hon som ska bestämma ;)
Meja skriker gärna högt innan jag ens har nuddat klorn med saxen, så det stämmer bra. När vi är i stallet på vintrarna kan hon springa runt en stund och lukta och greja, men efter någon timme går hon runt mig, pipper och lyfter på tassarna hela tiden. Jag trodde först att hon bara frös allmänt om kroppen när hon gjorde så, men tydligen är det kanske tassarna då. När Meja ligger ner och sover får man inte stryka henne över tassarna. Hon drar undan dem direkt och gillar det inte alls.
"Hon är en hund med stort bekräftelsebehov. Hon vill bli sedd, inte bara bli sedd utan man ska även tala om för henne att man sett henne och gärna berömma henne för att hon är fin/söt. Hon känns lite som en diva. Lite fåfäng och vill gärna visa upp sig.
När hon är ute på promenad så får jag bilder av hur hon trippar fram före matte/husse. Hon har huvudet högt och välburet och hon är stolt! Hon vill synas. Hon är som en liten prinsessa, oskyldig och söta som alla ska titta på."
Eh, ja typ! Hon är störst, bäst och vackrast i alla lägen! Och vet ni, från allra första början skulle Meja heta Elli. Sedan kom min moster på namnet Diva, men jag övervägde namnet Meja tillslut. Divan skulle hon allt heta egentligen...
"Kan inte få fram att hon skulle ha problem med andra hundar eller att hon är skällig och gör sig dum. Skäller hon så känns det som om hon gör det för att hon är glad och uppspelt, men jag kan inte känna att hon skäller eller gör sig dum för att vara dum.
Hon känns väldigt valpig i sin relation till andra hundar. Hon är liten och snäll och vill bara busa och ha kul. Känns nästan lite undergiven, eller inte undergiven på så sätt ändå, för hon lägger sig inte för andra hundar för att hon är rädd utan hon känns valpig, mycket valpbeteende kvar. Jag kan inte känna att hon skulle sätta sig upp mot någon eller vara dum/dominant. Känns inte som om det existerar för henne. Samtidigt har hon skinn på näsan och kan säga ifrån/ "försvara sig" om det skulle behövas."
Hm, här håller jag inte med till fullo. Meja har aldrig råkat i slagsmål eller gjort sig dum mot andra hundar, men däremot är hon väldigt dominant och hittills är det bara en hund hon har lagt sig för. Schäfern i stallet får sig oftast en utskällning när vi kommer, haha! Där emot är hon ganska valpig emot vissa hundar, men busar med de flesta.
"Hon visar en katt och det verkar som om det är en katt hon känner väl. Jag får bilder av hur den stryker sig emot henne och hur hon ibland kan slicka på den och tvätta den. Hon känns väldigt mammig och omhändetagande gentemot katten. Blir dock inte klock på om katten bor hos henne eller om den finns hos någon hon brukar besöka, men det känns som om hon träffar den regelbundet."
Den här katten måste vara mamma chihuahuablandning Tyra. Meja och Tyra träffas ofta och Meja är både mamma och chef över henne. Tyra slickar och fjäskar jämt för Meja. Tyris bor ju hemma hos oss emellanåt också då jag och mamma har vovvarna lite tillsammans, våra stjärnor! :)
"Hon tycker det är jättekul när ni leker med henne. Godis är absolut bäst men det känns som om att leksak i belöning är nästan lika bra det. Hon visar en typ gummiboll i snöre som hon har och som hon ofta leker med. Den både kastar ni och kampar med och hon kan bära runt på den själv. Får känslan av att hon även gillar mjuka luddiga saker och med dem är hon väldigt försiktig med. De har hon bara för att bära runt på och allra helst då hon blir glad eller om det kommer någon hon gillar.
Mattes tofflor/sockar dyker upp. Om det kan vara så att det är något hon gärna bär runt på?"
Hm, godis kommer alltid på första plats om hon får välja mellan det och en leksak. Den där gummibollen i ett snöre har jag försökt att tänka efter, men jag kan inte komma på att jag har en sådan leksak till hemme. Där emot har hon en jeanstrasa, som jag har slått en knut på, som hon gillar att kampa med. Meja gillar mjuka saker men enligt mig är hon inte ett dugg försiktig om dem. Får hon en nalle så torterar hon den så fort hon bara kan, och sedan plockar hon ur stoppet ur dem så det ligger bös överallt i hemmet.
Mina innetofflor gjorda av fårull ligger ibland på sängen och då hoppar hon upp där och burra ner huvudet i dem. Hon gillar att ligga på mina kläder.
"Kan inte känna att hon skulle ha problem av något slag i kroppen/knoppen eller med andra hundar/djur eller människor. Där emot verkar hon inte gilla hundar som händer henne i baken. Hon känner sig förlägen då.
Mat tar hon gärna med och ännu mer av godsaker. Sedan får det gärna vara någit gott i hennes mat och gärna inte tort.
Hon visar hur hon tuggar på ben, men utav en del ben blir hon öm i tänderna av. Om de kanske är lite för hårda för henne?"
På söndag har vi kört med den ökande dosen i två veckor, och jag upplevde redan två dagar efter att hon blev mycket bättre. På två veckor har hon inte haft ett enda anfall (vad vi har sett, men det kan vi inte ha missat eftersom vi alltid har henne med oss nu när hon har varit dålig) och hon har varit mycket piggare och energifylld, skööööönt! Kanske mår hon inte dåligt då, eller?
Meja tycker som sagt inte om när andra hundar lukta henne i baken, förrutom när hon löper. Och det där med godsaker är inte fel någon gång, vare sig det är blandat i maten eller rent ur handen.
Hon får Dentastix-ben några gånger i veckan. Det är typ de enda benen hon äter och de är ganska sega. Kanske att hon blir lite öm av dem...
Så summan av kardemumman så är jag nöjd.
Nu är det hopp i säng som gäller. Jag blir alltid sittandes vid datorn så här sent på kvällarna när jag egentligen bör sova. Imorgon ska jag träna för Anna efter jobbet. Vi ska gympaöva lite över hinder och på lördag kör vi mer hopp. På söndag och måndag blir det bara mjukgörande markarbete för på tisdag drar hoppträningarna igång för Ann. Det ska bli skitkul!
Nattinatt ♥
3 kommentarer
Kommentarer
Postat av: mamma
Jag vet att jag är en av de som är dålig på att kommentera ;/ Men jag tycker det är jätte kul att läsa din blogg :) Jag ska försöka bli lite bättre på det:) Visst stämde det mesta som djurprataren sa, det är ju ingen tvekan om det. Hoppas det går bra med träningarna i helgen. Själv ska jag på Maratonspinning imorgon. 3st pass Puh!!!! Men det är så kul!
Puss /Mamma
Postat av: Evelina
Jag läser också men lämnar inte så mycket spår efter mig, haha...
Postat av: Jennie
Jag läser oxå dina intressanta inlägg, du är så otroligt duktig på att skriva..kram
Trackback
