Jag är förmodligen inte den enda som virrade till det imorse. Igår kväll innan jag somnade ställde jag om min klocka på telefonen eftersom det är den som väcker mig varje morgon. Klockan åtta ringer min telefon och jag är sååå försenad och stressar i mig frukosten. Plötsligt slänger jag en blick på micron som inte är omställd till sommartid, 05.15. Alltså måste ju klockan vara 06.15 i sommartid då? Vad jag inte visste var att min telefon visst ställde om sig självt. Jag hade dragit fram klockan en timme och sedan hade den själv dragit fram sig ytterligare en timme. Så dumt det kan bli :)

Idag har jag och Texas skuttat runt på GARK. Vi kammade hem två felfria rundor, en i 80cm och en i 90cm. Lillkillen är ju alldeles för underbar och en sån klippa!

Dusch, plocka med tvätten, äta och SOFFLÄGE! Det är det som gäller nu.
Ha en fortsatt trevlig söndag ♥

Det får bli mitt godis på veckordagarna när jag är sådär äckligt sötsugen. Jag och Hanna har kommit
överrens om att vi inte ska proppa i oss en massa sötsaker, så jag ska hålla mig till helgerna och inget annat. Givetvis tar jag en mumsbit om vi skulle vara på kalas eller så. Det blir ju lite beröm eller så, haha!


 
För det första så har jag gått upp 8 kilo sedan jag flyttade hemifrån. Det är 1 kilo i månaden...
För det andra så kommer jag ha tappat alla mina tänder innan jag ens fyllt 30 om jag fortsätter på detta viset...
För det tredje så spenderar jag många hundralappar i månaden på något så onyttigt som godis...

Pust, vi får väl se hur detta går ♥

Tänk att lilla "Tyris-pyris" redan är 1 år! Ja, hon fyllde det i söndags om jag inte minns helt fel.
När Tyra hade bott hemma några veckor märkte man fort vilken livlig och social liten tjej hon var. Redan som valp, när jag var ute och gick i skogen, var hon riktigt lydig och bara älskade att komma på mina kommandon för att visa hur duktig hon var, och studsa runt mina fötter. Vi började prata lite lätt där hemma om att agility kanske vore något för henne. Nu har jag och mamma gjort slag i saken och den 31 mars ska jag och Tyra träna ihop. Jag går in med inställningen att det ska vara en kul grej, och visar det sig att hon är en hejare på det och tycker det är jätteroligt får jag nog börja fundera på att gå vidare ett snäpp. Det vore superkul!
Tjejen jag ska träna för tränade jag tillsammans med på den fria agilityträningen förra hösten fram till våren. Hon har två shetland sheepdog (om jag inte minns fel) och är jätteduktig och erfaren, kul! :)


Tyra ca 10 veckor på promenix med mig i skogen


Mamma och "Energiknippe" på valpkurs i somras

Att träna Tyra kommer att bli en tuff utmaning för mig! Meja är en hund som är otroligt viljestark och envis. Hon behöver klara besked om vad som är rätt och fel, annars tar hon övertaget själv. Detta har gjort att jag har kunnat använda en mer konsekvent ton i vår träning eftersom hon inte lyssnade i början då jag gick ut med ett mer ödmjukt och lekfullt sätt.
Med Tyra kommer det garanterat vara tvärt emot! Tyra är mycket vek som skäms så fort man höjer rösten åt henne. Här gäller det att ändra träningsmetod helt till ett överglatt och busigt sätt. Det är det som är min största utmaning och jag hoppas verkligen att jag kan få henne att växa lite i kostymen nu och få lite mer självförtroende. På så sätt tror jag att agility är en bra sport. Det gäller att ha bra kommunikation med sin hund och du jobbar hela tiden med den, som ett ekipage. Ni gör det tillsammans helt enkelt, som ett team.
Och det bästa av allt är att Tyra på 2kg har minst lika mycket energi och vilja som en stor hund. Tyck vad ni tycka vill, men storleken har ingen betydlese. Eller hur var det med den saken? :)



Min och Mejas träning ligger på is och har gjorde det det senaste året. Vi tar ett steg i tagen nu så att säga. Den 16:e mars slutar jag med allt vad medicinering heter. Då kommer hon att få vara med mig på jobbet, vi går promenader och funkar det ska jag träna lydnad någon gång i månaden. Agility kommer vi bara köra för skojs skull eftersom vi inte alls fungerade ihop när det genast blev mer allvar i leken. Meja blev totalt blockerad och vägrade göra varken det ena eller det andra, trots att uppvärmningarna och träningarna gick lysande. Lustigt och jag förstår inte hur hon plötsligt kan bli sådan? Undra om jag ändrade mitt kroppspråk när jag började bli lite nervös och det var det som gjorde att hon inte kände sig obekväm? Vem vet, för jag har ingen aning om vad som hände.
Hur som helst så hoppas jag att hon kommer förbli frisk utan att behöva äta mer mediciner. Det skönaste av allt är att hennes kortisonsvullna kropp kommer försvinna om ett tag. Hon ser ut som en padda där hon sitter i vardagsrumsfönstret!


En bild sedan i somras då hon gick på höga doser kortison och EP

Dags att krypa till kojs nu så man orkar med en morgondag på skoter igen. Grabbarna har planerat en rutt på ca 10 mil imorgon, så det lär bli heldag. Idag körde vi bara 3,5 mil.
Godnattkramar ifrån Sälen ♥