Veckan som är här blir fullspäckad för min del!

Måndag: Frisören
Tisdag: Nagelförlägning hos Hanna
Onsdag: Veterinären med Meja
Torsdag: Bowling med HP3 och klä studentflaket
Fredag: Champangefrukost hos mig och STUDENT!

Slitet hår är avklippt och tunna blonda slingor är ilagda hos frissan idag

Imorse ringde jag till veterinären och berättade om Mejas allt mer tätare anfall. Jag kunde få komma upp men neurologen jobbar inte förrens på onsdag, så de kan ändå inte göra något åt hennes anfall. Vi får helt enkelt vänta till onsdag och hålla henne lugn, helst ifrån valpen så hon inte stirrar i onödan.

Ikväll har jag och Tyra varit ute i skogen och busat. Hon är jätteduktig på att gå i koppel nu! Jag tränade sitt och inkallningar och hon sprang som en stolle. Nu ligger hon i Mejas säng och softar på ett ben.





Snart kommer min barndomsvän Anna. Vi ska åka till Anderstorp en runda och sola. Sen ska jag ta på mig promenixkläderna och gå till Markus där jag stannar över natten ♥

Min helg har bestått utav väldigt blandade känslor, både bra och dåliga sådanna...

I fredags åkte jag till Kinnekulle-ring efter jobbet, där de andra Nordenströmracing-nissarna befann sig. Igår körde Markus riktigt bra på racet och slutade etta med väldigt bra tid som man kan kalla total utklassning. Som grädde på moset satte han nytt varvrekord för Radical. Idag startade han etta men missade starten litegran, och slutade tvåa. Men jag tycker han körde riktigt bra i båda racen, för inte hade jag gjort det bättre själv. Om inte annat är han lätt snyggast i depån ;)



Meja har inte mått speciellt bra emellanåt. När jag anlände i fredags kväll fick hon ett lindrigt anfall. Igår kväll kom ett anfall till och innan vi plockade ihop tältet idag fick hon ett anfall, vilket var ganska kraftigt. Imorgon ringer jag veterinären igen. Jag måste få en tid snarast!


Meja hjälper Husse att ladda inför race

Dags att hoppa i duschen.
Godkvällens ♥

Blir inte du också sådär pirrigt glad när solen skiner efter regnet och alla underbara dofter av naturen kommer fram? Och vilken energi man får när allt är så grönt och fint, iallafall jag :)



Jag promenerade upp till fabriken igårkväll där Markus och hans pappa hade full sjå med att lasta trailern. I helgen är det race på Kinnekulle ring och jag tar bilen dit ikväll tillsammans med Meja. Jag jobbar fram till åtta så först var det inte meningen att jag skulle dit över huvudtaget, men jag vill så gärna se Markus när det går bra nu och detta kanske kan vara det enda tillfället för mig i år. Bäst att passa på när jag är totalt fri fram till studenten.



Förresten är det bal i Gnosjö kl. 18.00 idag. Stackars jag missar mina kompisar och får istället stå inne på Bernts. Men om det inte är många kunder kommer jag gå ut utanför butiken och kika. Måste ju se alla fina balpar!

Bränningen av min skiva är klar och det står mycket på göra-listan nu. Packa inför helgen så jag bara kan komma hem och duscha sen åka, dammsuga huset, klippa Meja, laga middag, rasta Meja och jobba... Jag har fram till två på mig, skönt!

Trevlig helg på er! ♥

Jag vet inte om jag har berättat detta förrut, men för cirka 4 veckor sedan gick jag och Meja upp till fabriken, där Markus skruvar med sin tävlingsbil, för att hälsa på. I väntan på att Markus ska komma står jag och pratar med hans pappa. Efter att ha pratat i cirka tio minuter börjar Meja bete sig väldigt konstigt. Hon lyfter upp ena baktassen precis som om hon ömmar och jag kollar igenom henne så hon inte har fått glas eller sten mellan trampdynorna. I samma stund blir hon helt vimmelkantig, tappar balansen gång på gång och svansen blir till en grisknorr. Jag stödjer upp henne medans jag ringer mamma och när jag släpper henne kan hon inte längre stå själv. Jag bär upp henne och hon kisar med ögonen men jag kan ändå få kontakt med henne till en viss del. På detta viset höll hon på i cirka en minut. Sedan blir hon lite slö men när mamma väl kommer är hon pigg igen och springer runt för att nosa.

Det går inte beskriva den hjälplöshet jag kände vid det tillfället. Vad kunde jag göra mer än att hålla min älskade hund tätt emot mitt bröst och intala oss båda två att det snart skulle gå över?

Under veckan jag var på Rhodos fick Meja tre likadana anfall på en vecka, varav två stycken var på samma dag inom loppet av tre timmar. Mamma sa att det sista anfallet var det allra värsta. Meja kunde inte stå upp själv utan låg på marken och hade liknande kramper. Förra tisdagen, för en vecka sedan, var de iväg hos veterinären och undersökte henne. De tog tre olika blodanalyser och tre olika urinanalyser. Dessa tester inefattade borelia, gallsyror med mera. Sedan skickade hon en remiss till Helsingborg för att få göra en magnetröntgen. Hon avrådde oss ifrån att gå ut på ansträngande promenader, träning överhuvudtaget eller bus och stim. Om hon skulle få anfall igen skulle vi bara agera lugnt och inte utsätta henne för stress, onödiga ljus och ljud runt omkring henne. Varje anfall tar skada på de inre organen hjärta, lungor, njurar och lever. Hunden kan till och med dö utav anfallet även om risken inte är stor, men ändå...

Tidigt i måndags morse anlände jag till Gnosjö station och mamma och Meja kom för att hämta upp mig. Jag blev så lycklig när jag fick se min stjärna, helt ovetande om vad som hade hänt när jag var på Rhodos och roade mig. Mamma berättade vad som hade hänt och jag försökte hålla inne gråten, men tillslut gick det inte mer när mamma berättade om hennes senaste anfall och att hon till och med trodde den sista stunden var kommen för Meja. Sista biten hem grät jag i Mejas päls och jag hade saknat hennes doft så ofantligt mycket att det inte går beskriva. Mamma berättade att de ville röntga hjärnan på henne. Hon behövde inte säga mer. Det enda jag tänkte på var hur dyrt det skulle bli och att vi aldrig skulle ha råd att operera henne. Att vi helt enkelt skulle behöva avliva henne, min bedårande hund!
Många tårar föll ner för mina kinder den dagen och i flera omgångar. Meja var extra mycket närvarande och verkade kunna läsa mina tankar. Hon satt vid min resväska när jag packade upp den och tittade på mig med sin varma blick. När jag åter igen började gråta av alla tankar som strömmade genom mitt huvud vred hon sitt huvud åt höger och vänster precis som på det sättet hon gör när vi tränar och hon är uppmärksam på mig. Jag fick ingen ro med att göra det jag skulle utan tittade till henne titt som tätt för att se om hon mådde bra. Jag vågar inte ens tänka tanken på hur många gånger hon har fått dessa anfall när ingen har varit hemma. Så hjälplös och så ensam...

Jag har ringt för att prata med en veterinär i Helsingborg. De tyckte precis som jag att Värnamo gick alldeles förhastat fram med MR-röntgen när det finns billigare och andra undersökningar att göra först. MR-röntgen är dessutom mer relevant om de anser att hunden har någon sorts störning på hjärnan som tumör eller hjärnblödning, vilket vi inte tror att hon har. Hon är klar i huvudet även vid anfallen. Veterinären förstod mitt nuvarande tillstånd och erbjöd mig en neurologisk undersökning.
 
Enligt en webbsida står det följande om denna undersökning:
Den neurologiska undersökningen är den absolut viktigaste delen av den kliniska bedömningen av en patient med neurologiska besvär och utförs på en vaken patient i ägarens närvaro. Vid den neurologiska undersökningen bedöms vakenhet, beteende, hållning, rörelser, posturala reaktioner, kranialnerver, spianal reflexer och smärtsensibilitet. Den neurologiska undersökningen bör alltid utföras i en lugn miljö och på ett sådant sätt att patienten inte utsätts för onödig stress.

Om den neurologiska undersökningen inte kan ge oss något att gå på är det dags att fundera. Ska jag låta henne röntgas eller inte? Även om de hittar något i hjärnan som tumör eller en hjärnblödning (vilket jag inte tror det är) så kommer jag ändå inte kunna operera henne av ekonomiska skäl. Jag ser ingen utväg, bara ett svart hål...

I tisdags var Meja väldigt rastlös! På senare tid har hon blivit så mycket mer aktivare än hon var innan. Jag tror det kan bero på att vi tränade agility tre gånger i veckan innan min uppvisning. Det känns inte rättvist att behöva hålla tillbaka hennes behov av att röra på sig så jag bestämde mig för att gå en lugn runda till Markus jobb idag. Notera att det gick väldigt lugnt. Vanligtvis tar det en kvart att gå dit men idag tog det en halvtimme i läderkoppel för att hon inte skulle springa och nosa på allt. Väl framme hos Markus står vi och pratar. I ögonvrån ser jag att Meja tittar på mig. Jag ser på henne och hon sitter ner med framtassen i luften samtidigt som hon håller stadig ögonkontakt med mig. Både jag och Markus trodde hon fick spånflisa i tassen, men jag märkte fort att det var något konstigt på gång. Plötsligt blir hon vimmelkantig och beter sig likadant som första gången hon fick sitt anfall. Hon kan inte stå på benen så jag lyfter upp henne. Hon vrider ryggen som ett "S" och lutar huvudet emot mitt bröst. Jag försöker behålla lugnet och smeker henne sakta över ryggen tills jag märker att kramperna börjar avta. Markus pratar med henne under hela anfallet för att se så hon var klar, vilket hon var. Sedan blir hon trött, tung och avslappnad och näst intill somnar i mitt knä. En halvtimme senare åker vi hemåt och hon busar som om ingenting har hänt med lilla Tyra.

Under anfallet växte en stor klump i min hals som nästa kvävde mig.

Igår ringde jag till Jönköping och bokade till hos en neurologisk veterinär. Vi ska dit på onsdag nästa vecka och tills dess måste jag vara mycket försiktig med henne. Den neurologiska undersökningen pågår i en timme och förhoppningsvis hittar de någonting och då behöver hon heller inte stanna där över natten. Jag hoppas att hon lider utav epilepsi för då finns det medicin att ge. Om jag så ska behöva ge henne det hela livet, utan att hon lider, gör jag det.

Jag förstod att det var mycket jobbigt för min moster när hon skulle ta bort sin första hund Pripps. Men mot vad jag kände då är inget emot jag känner nu när jag själv sitter i sitsen. Alla säger åt mig att inte måla fan på väggen, men det gör jag ändå varken jag vill eller inte. Jag vill vara inställd på det värsta ifall den dagen kommer, och enormt lättad ifall veterinären påstår att jag inte ska behöva förlora henne. Dt går inte vara självisk och tänka att jag måste ha kvar hunden för jag älskar den så mycket. Älskar du den så mycket är det ända rätta att låta den slippa lida mer...
En hund är en hund, det köper jag, men hon är även min allra bästa vän som jag har lärt mig så otroligt mycket av. Om hon skulle bestämma sig för att lämna mig skulle hon ta med sig en väldigt stor del av både mitt, Markus och familjens hjärta. Jag kommer aldrig finna en liknande hund igen, så envis, tjurig och alldeles underbar! För både min och Mejas skull måste jag vara stark för jag märker hur låg hon blir när jag fäller en tår eller två...

En person jag kan inte tacka nog för är min mor. Hon ställer upp för mig i ur och skur och jag är så oerhört tacksam över det, även om jag är dålig på att visa det ibland. ♥



Hunden är människans allra bästa vän!

Veckan på Rhodos har varit galet kul och härlig! Det är vår där just nu och därför har det inte varit så varmt, cirka 25 grader och ganska blåsigt. Alla dagar utom en var det fint väder. Då passade jag och Annie på att vila upp oss ordentligt och vila brännan en aning, den dagen behövdes för det tar på krafterna att vara på studentresa.

På kvällarna var det bargatan som gällde till tusen. Varje kväll jag kom hem hade jag brutit mina fötter på nytt, så ont hade jag av allt dansande! Jag har lärt känna många nya människor, både ifrån vårt gäng och svenskar från Rhodos. En hel del nya sidor hos folk har man upptäckt okså, både bra och mindre bra skulle jag vilja säga. Någon skandal hit och dit har också inträffat och det var kul att se hur kort tid det tog innan de flesta i Gnosjö visste om det hela. Och ingen blev väl förvånad när man fick komma hem och höra hur extrakryddad historien var här hemma...


Hela gänget, cirka 50 personer

Jag och Annie inne på den svenska klubben "Toxic"


Ladys night-kväll på Toxic med manliga strippor, haha!


Träffade på mycket skönt folk bland annat Anna och Sara från Örebro


Gamla kontakter återupptogs :)


Borta bra men hemma bäst!

Fler bilder kommer jag lägga upp på Facebook när jag har tid och ork. Men det är bara så; borta bra men hemma bäst! Det var underbart att få komma hem igår morse men mindre roligt att veta att min hund inte har mått alls bra under veckan jag var borta. En eget inlägg kommer om det senare... ♥

Om bara några timmar går bussen ifrån Gnsojö station som ska ta oss, cirka 50 elever, en bit till Rhodos. Denna veckan kommer bli helt underbar och det är första gången jag reser på "egen hand". Väskan är packad och redo för att åka. Jag ska bara slumra till någon timme så jag inte blir helt ör i huvudet när jag kommer till flygplatsen imorgon bitti och virrar bort mig. Detta skulle inte förvåna mig... :)

Jag ska försöka dra hem solen på propellen ♥

Är det möjligt att vakna på fel sida när solen skiner in i rummet? Nej, jag tror chansen är mycket liten. Meja var extra ivirg över att få gå ut i morse och vi tog en omväg hem för att få promenera lite extra.

I eftermiddag ska jag fika hemma hos pappa och efter det blir det förmodligen en springtur med Frida och hundarna. Sen borde jag väl sätta mig ner med lite plugg så jag får klart allt innan vi åker till Rhodos på lördag natt. Jag vill bara kunna koppla av hela den veckan och inte tänka på något som har med skola eller andra problem att göra. Jag känner att jag behöver komma ifrån livet och tankarna här hemma ett litet tag och få andas utan att det hugger i magen. Det är tur att jag har förstående vänner som stöttar mig och får mig på bättre tankar, inte minst min pojkvän som bara med sin närhet få mig att inte ge upp något. Jag tror att alla behöver komma bort lite ibland och få andas in ny luft, och det behöver inte vara för någon speciell anledning.
Annars har jag en mycket spännande tid framför mig just nu. Jag ska njuta av mina sista veckor som student för efter 4:e juni börjar vuxenlivet, på riktigt!

Idag har jag bokat tid hos Hanna för nagelförlängning också. Jag tog en dag som är nära studentdagen så jag förhoppningsvis inte hinner bryta av någon innan dess, klump som jag är. De kommer förmodligen att se nästan likadana som de jag gjorde förra året vid den här tiden. Jag gillar den franska manikyren med raka naglar. Mina fingrar är så kort och tjocka men med detta utseendet blir de långa och smala istället, precis som jag vill ha dem.



Om 20 minuter börjar min nästa lektion och då har jag hört rykten om att vi ska bli bjudna på kladdkaka. Vanligtvis är vi 11 elever men idag är vi bara 4 stycken. Alla andra är hemma och lata(?) sig, men det gör inte mig något. Desto mer kladdkaka till mig, haha! ♥

Jag fick vakna upp till ljuvlig sång igår morse och två busiga hundar. Av mamma och Thomas fick jag presentkort på Sol & Hår så jag kan göra iordning mitt hår inför studenten. Av Markus fick jag de där skorna ifrån Have 2 have som jag har tjatat om och de passade jättebra. Jag hann inte öppna klart paketet förrens jag kastade mig runt honom, så glad blev jag. Han hade till och med klickat hem partysulor som ska få fotsulorna att må bättre i de höga skorna. Jisses, att han tänkte på det. Det hade inte ens jag gjort...



Vi tog det ganska lugnt på dagen igår. Dels var vädret dåligt och dels var jag hundvakt åt mammas hund Tyra. Mamma, Thomas och ett kompispar till dem har varit i Jönköping över natten och kollat på Jill Johnsson.
Hanna kom en runda och jag fick fina blommor och nagelförlängning + ett återbesök hos henne. Precis vad jag behöve, tack!
Framåt kvällen ansade jag till Markus i huvudet och efter det kom Frida, Johan och Myggan. Med sig hade dom både choklad och blommor. Tack så mycket! Vi hämtade pizza, drack vin och hade det trevligt. Senare droppade även Emil och Johan in, slitna efter många timmars skruvande i garaget. Det blev en bra kväll som inte ens var planerad.

Idag har jag, Frida och hundarna varit ute på en springtur. Min kondition är under all kritik! Jag har inte tränat ordentligt sedan två år tillbaka, så det är inte en enda dag försent att sätta igång! Till och med min hund orkar springa mer än vad jag gör. Mina ben har styrkan och orkar bära mig när jag springer, men flåset! Mitt hjärta och mina lungor fick arbeta rejält och det kändes som om de skulle lägga av ett tag, haha. När jag började springa tänkte jag; "Vad har jag gett mig in på?" Men nu efterråt är det en jätteskön känsla som infinner sig i kroppen. Imorgon kommer jag nog vara ganska stel så det får bara bli rask promenad då.

Nu är det dags att ta på mig lite vetiga kläder. Jag och mamma ska upp till FK-stugan en runda och se hur vi ska ställa iordning bord och sådant inför studenten. Imorgon ska jag också se till att skicka ut alla inbjudningar. Bättre sent än aldrig...

Till sist vill jag tacka alla för fina gratulationer via SMS, mail och Facebook!
Ha en bra söndag ♥

Jag var rätt sliten igår när jag kom hem. Största delen av dygnet spenderade jag på Bernts, från 8-21, och det var tufft med tanke på att vi aldrig sitter stilla. Nu när jag ska jobba själv en del måste jag lära mig bland annat hur man gör när man stänger butiken och vad som ska göras efter det. Chefen kom ner och lärde mig att slå ut och räkna kassan och det tog en liten stund. Väl hemme kunde jag inte sätta mig ner precis. Meja fick komma ut på en promenad, tog en dusch och somnade som en stock. Somna med gott samvete kan man ju göra en sån dag iallafall, förhoppningsvis...

Idag är det min sista praktikdag vilket känns väldigt skönt. De var sjyssta och gav mig sovmorgon till 11 idag och en långlunch. Om en liten stund ska jag ner igen och jobba till stängning. Jag tänkte att jag skulle försöka städa och dona på kortare tid än vad jag gjorde igår... Undra om jag lyckas. Det fanns en hel del saker jag kommer på nu i efterhand som jag kunde gjort mycket smidigare, men man lär sig och kan inte vara bra på allt från första början även om jag skulle vilja det.

Fredagskvällen blir förmodligen lugn, och om den inte blir det måste jag nog ta en uppåtchack för att kunna hänga på :) ♥

Större delen av denna dagen har jag suttit bänkad framför dator, böcker och papper ute på altanen med värmefläkt på. Sofia kom på förmiddagen och agerade bollplank, vilket jag är mycket tacksam över!

Ikväll har jag varit en runda hos mormor och prövat klänningen. Nu får jag inte ändra på figuren, även om jag skulle vilja, för den kommer sitta som smäck när dragkedjan kommer dit.

Imorgon har jag prov på hinduism och buddhism, något jag drar mig för att plugga på. Vad kommer jag ha för nytta av det sen?
Så istället har jag ägnat mig åt lite musik istället. Jag har förälskat mig i Lady Gagas senaste låt "telephone" som hon gör tillsammans med Beyonce. Vilken bra låt och jäklar vilken bra video på hela nio minuter! Lady Gaga är ju lika snyggful som vanligt men vad roligt att se Beyonce i lite mer action istället för det där söta och sexiga hela tiden.



Nä, nu kommer jag fasiken inte undan mer alltså! Dags att ta fram dokumentet och plugga på den där skiten. Jag är inte ett dugg intresserad av någon form av religion... ♥

Jag kan inte sätta fingret på varför jag känner mig så glad just nu. Det är sex skoldagar kvar av min gymnasietid men arbeten har jag att göra upp över öronen. Vädret är soligt och härligt och grannen var ute och klippte gräset imorse när jag cyklade iväg till skolan. Imorgon är hela min klass lediga ifrån plugget och har självstudie istället och då ska jag köra så det ryker. Torsdag och fredag är de sista dagarna i mitt liv som jag ränner runt på Bernts och jobbar gratis. På lördag fyller jag 19 år och det kan bli spännande. Nästa söndag sitter jag på flyget tillsammans med 50 stycken andra elever till Rohdos där vi ska vara i en vecka. Som grädde på moset har jag en alldeles underbar pojkvän som får mig på bra humör även när det känns tungt. En kille som Markus växer inte på träd och jag är lyckligt lottad som har hittat just han.

Det är mycket som händer nu och det händer med lite extra pirr i magen hela tiden, underbart!

I eftermiddag har min vän Sofia varit på besök hos mig. Vi var ute en runda med hundarna och sedan åkte vi ner till Bernts och köpte med oss fika hem. Hon flyttar förmodligen hem till Ö-vik i slutet utav veckan igen och det kommer bli så sorgligt! Vi har kommit varandra ännu lite närmre under den här tiden hon har varit i Småland, vilket jag är glad för. Förhoppningsvis kikar hon ner snart igen :)

Dags att plugga lite igen. Spotify är uppe och jag har laddat en spellista med lite sköna låtar att plugga till.
Ha en skön kväll kära bloggläsare ♥

Den här dagen har haft många timmar känns det som. Det måste vara för jag vaknade ganska tidigt imorse. Idag har vi fått en hel del besök av folk som har tittat på det lilla underverket. Även de stora bastanta karlarna lägger sig ner på golvet och får den där superpipiga rösten, tro mig!

Meja har fått lite egen tid nu ikväll. Det frestar på att kolla valpen så hon sköter sig och sen är Tyra väldigt leksen mellan varven och då måste Meja tuckta henne lite. Vi gick upp till crossbanan i Lid för att kolla på Markus och Thomas när de körde.


Thomas på tvåhjulingen och Markus på fyrhjulingen



På sista bilden hade Thomas precis kört omkull. Det gick lite för fort över guppet och han tappade kontrollen. Som tur var fick han bara lite näseblod och en skråma över näsan. Hans kropp kommer nog vara desto ömmare imorgon...

Dags att ta tag i lite plugg nu som jag tänkt göra hela dagen... ♥

Igår morse vaknade både jag och Markus upp ganska rastlösa, så vi bestämde oss för att ta en tur till Jönköping. Jag fick lite nya vårkläder inhandlat och Markus shoppade loss rejält. Han är så rolig att handla kläder med för han hasar inte bara runt och klagar på att allt är så tråkigt. Fast det går till en viss gräns... :)

Igår hade vi hela två år med :)
Här är lite bilder från imorse:


Efter morgonkisset var det dags för bus, full fart!

Du kan inte ta mig!

En trött Tyra efter allt bus...

...och en trött Meja

Ha en skön söndag ♥